Det är med glädje vi meddelar att vi är del av av kampanjen Hållbart Skogsbruk!
Hör våra kollegor Sofia och Klara prata om EU:s Avskogningsförordning, vad den ställer för krav och hur den väntas påverka företag i EU.
Läs vår artikel på s.7 via länken HÄR eller genom att fortsätta läsa här.
EU skärper kraven – för att motverka
global avskogning
Förordningen om Avskogningsfria produkter skulle tillämpats 30 december 2024 –
men efter sista minuten-förhandlingar inom EU flyttades tillämpningsdatumet ett
år framåt. Företag får därmed mer tid att förbereda sig. Kraven på avskogningsfria
och lagliga produkter förankrade i due diligence består – men är företagen redo trots
ett års extra förberedelser?
Året 2013 markerar ett startskott för kontroll av trä- och pappersprodukter när EU:s Timmerförordning
(EUTR) trädde i kraft och kravställde import. Syftet var att motverka illegal avverkning och bidra till hållbart skogsbruk. Efter tio år läggs snart EUTR till handlingarna och redo står EU:s Avskogningsförordning
(EUDR), som inte bara skärper kraven utan även omfattar fler produktgrupper och aktörer i leverantörskedjan. Den sedan tidigare påverkade skogs- och träbranschen får nu sällskap av andra verksamheter, när även gummi, kaffe, kakao, oljepalm, nötkreatur och soja omfattas av kraven. Målsättningen är tydlig, EUDR väntas genom sina krav på hållbara leveranskedjor; minska global avskogning, bevara biologisk mångfald och minska klimatförändringar.
– Alla är överens om miljö- och klimatnyttan med förordningen, men företagen fick inte förutsättningarna förra året, förklarar Sofia Öberg VD för Öbergs miljö-& kvalitetskonsult AB.
Låg risk i leveranskedjan – en nödvändighet
Kraven är tydliga och relevanta produkter får inte släppas ut eller tillhandahållas på marknaden om de inte är avskogningsfria och uppfyller relevant lagstiftning i produktionslandet. Företag som först placerar en relevant produkt på unionsmarknaden väntas vända sina blickar bakåt i leverantörsledet och hantera identifierade risker kopplat till avskogning och bristande efterlevnad.
– Att vända blicken bakåt i leverantörskedjan kommer att bli en naturlig kontrollpunkt
framöver, förklarar Sofia Öberg.
För att säkerställa efterlevnad enligt EUDR måste företag som släpper ut produkter på marknaden noggrant kartlägga och riskbedöma sin leverantörskedja. Det innebär att samla in och organisera data för att identifiera potentiella risker. EUDR identifierar flera kritiska riskfaktorer som kräver granskning, såsom EU-kommissionens landrisklista, leveranskedjans komplexitet och risk för avskogning i produktionsområden. Den försenade landrisklistan väntas publiceras i juni och ska kategorisera samtliga länder i risknivåer om hög, normal eller låg risk. Företag vars riskbedömningar indikerar för hög risk, kommer behöva genomföra mer omfattande arbete för att nå låg risk. Att göra högrisk-produkter tillgängliga för försäljning inom unionen är ett brott mot förordningen som kan bestraffas.
– Vår oro är att många berörda företag ännu inte har insett sitt ansvar och har en längre uppförsbacke, menar Sofia Öberg.
Due diligence hela vägen till geolokaliering
Förutom krav om avskogningsfria och regelrätta produkter behöver varje produkt som placeras på unionsmarknaden omfattas av en förklaring om tillbörlig aktsamhet (FOTA) som registreras i EU:s informationssystem (Traces). Traces kommer att inneha en central roll i rapporteringskraven och bli en naturlig kontrollpunkt vid bland annat tulldeklaration, egenkontroll och myndighetstillsyn. Dessutom ska förklaringarna redogöra för exakt produktionsplats, geolokalisering, för de områden där produkten har producerats eller avverkats.
– Först att placera en produkt i EU ska kunna redogöra för samtliga produktionsplatser – en sammansatt produkt kan ha många, förklarar Klara Lövgren konsult på Öbergs.
Geolokalisering är ett av de nya kraven i EUDR, men företagen som registrerar förklaringen kan själva välja om exakt produktionsplats ska visas. Däremot ska produktionsland alltid vara synligt i det digitala informationssystemet.
Sist i ledet – men kravställs som först
En av de mest framträdande skillnaderna i EUDR jämfört med Timmerförordningen är att stora handlare och exportörer, till vanligen aktörer sist i leverantörsledet, kravställs som en importör. Stora handlare får ej tillhandahålla produkter på unionsmarknaden, såvida de inte har förvissat sig
om att produkterna är avskogningsfria och överensstämmer med produktionslandets lagstiftning. Dessutom ska de, likt en importör eller skogsägare inom EU, registrera förklaringar om tillbörlig aktsamhet i informationssystemet Traces.
Anledningen till att stora handlare kravställs likt en importör, är deras betydande inflytande på leveranskedjor, något som förordningen lyfter. Däremot, som små-eller medelstor (SME) handlare står man inför vissa lättnader, men kraven skiljer sig från Timmerförordningen. Men som en aktör i en leverantörskedja, kan krav som större aktörer berörs av spridas nedåt i ledet.
Förlängd tidsram – men kraven gäller
Förhandlingar inom EU resulterade i en förlängd förberedelseperiod, både för kommissionen och berörda företag. EUDR står nu redo att i sin helhet tillämpas den 30 december 2025 för företag som importerar, exporterar, handlar och tillverkar produkter innefattande trä, gummi, kaffe, kakao, oljepalm, nötkreatur och soja.
– Företag bör använda tiden för att anpassa arbetssätt och processer. Förstå ert ansvar och agera nu för att minska affärsrisker, avslutar Sofia Öberg.
